Året blev inte som jag hade hoppats och det är helt okej.

Året blev inte som jag hade hoppats och det är helt okej. Jag har länge tänkt skriva av mig här men har inte känt tillräckligt med styrka. 

Jag har gått igenom olika saker som har gjort att jag inte orkar ta tag i allt det jag älskar. Sociala medier är en av de saker som jag fullkomligt avgudar och som ger mig lycka (inte alla som känner så men det är mina intressen, fota och filma samt dokumentera).

Jag börjar från exakt 1 år sedan.

Vi har försökt att bli med barn i 2 år. Första missfallet kom efter 1 år (förraugusti) och vi var överlyckliga (låter märkligt). Men att veta att man ens kan bli gravid var för oss helt underbart!

Några månader (december) efter den första graviditeten så fick jag ett samtal från en kompis. Det var en gemensam gammal skolkompis som hade blivit mördad (gravid i 6e månaden). Det kom som en chock och känns fortfarande overkligt att det har hänt.

Men min största chock i livet kom bara några dagar efter. Precis innan julafton fick vi det hemskaste beskedet vi någonsin kunnat få. En väldigt nära person försvann ur våra liv väldigt abrupt. Familjen hamnade i chocktillstånd.

Jag vill fortfarande inte tro att det är sant och jag vill bara krama om dig och säga att allt blir bra! Men jag tog aldrig chansen till det. Istället så vill jag leva för dig och du genom mig. Ditt foto ska påminna mig varje dag om att ge allt. Häromdagen var jag på hemmakväll, jag såg dina favoritsnacks i en ny smak. Sista fotot jag skickade till dig var på just dina favoritsnacks att de kommit in till hemmakväll. Jag önskar att jag hade kunnat skicka en bild på den nya smaken till dig. Men du äter garanterat de redan där du är och du ska veta att du är så jävla saknad!

2 månader senare blev jag gravid igen, den här gången verkade det hålla i. Vi fick tidigt ultraljud men det visade att fostret var för litet, vi fick ett till ultraljud och samma där. Tillslut fick vi ett ultraljud på sjukhuset (bättre datorer) och där konstaterades att fostret dött i vecka 6 (vi var i vecka 11). Det kallas för MA (missed abortion). Jag hade ”tur” för samma natt födde jag ut fostret hemma utan att tabortpiller. Något jaaldrig vill gå igenom igen.

Sen är där saker som ligger i det förflutna som spökar utöver allt som har hänt det senaste året. Så jag har tillåtit mig att ta allt i min takt.

Men nu känner jag mig starkare igen, jag vill komma tillbaka och är på väg.

Så glöm inte att ge kärlek till dem runtomkring er. Du vet aldrig vad nästa steg kan vara, eller vad andra går igenom. Var glad och tacksam för det du har.

All kärlek till er som orkade läsa igenom, jag tror jag behövde skriva av mig för att komma vidare till nästa steg <3

Powered by Jasper Roberts - Blog