HÖRRNI! IDAG slutar happichallenge! För en gångs skull har jag fullföljt ett sådant här uppdrag (vilket blir lätt bortfallet för mig när jag kanske inte orkar eller blir uttråkad). Men OH så glad jag är över att ha gjort detta, så mycket lycka men även vetskap det har skänkt mig. Man får upp ögonen på saker och ting när man skriver ner det. Jag tror dessutom att nu när dessa veckor har varit lite tyngre än vanligt så har det blivit en slags räddare i nöden, jag har överygat mig själv om att livet är underbart trots allt som händer. Och att jag dessutom har fullföljt detta samtidigt som livet har varit sämre är ju helt jädrans underbart. Detta är ett tecken på att jag KAN fullfölja saker utan att ge upp eller bli uttråkad.

 

Jag har dessutom skapat en egen länk i min blogg för just #happichallenge (den heter #happichellenge). Där kan jag/ni kika in och läsa alla mina positiva inlägg om jag/ni skulle behöva det någon gång för att få lite boost. Men att bara ha en blogg i sig skänker så mycket lycka. Jag har bloggat i 10 år och är tacksam för varenda gång jag kan gå in och kolla på mina gamla inlägg, läsa dom och minnas dom fantastiska minnena/känlserna som just den stunden gav mig. Jag har i princip dokumenterat varenda dag i mitt liv eller varenda stora tillfälle på min blogg. Jag började blogga när jag var 18 (väldigt glad för detta då min tonårstid vart lite flummig, haha). Jag kommer förhoppningsvis blogga resten av mitt liv så alla mina barnbarnbarns barn barn barn kan få läsa hur deras släkting levde i början av 2000 talet♥

 

 

 

#HAPPICHALLENGE